Candylips

Tjosan så jag har arbetat i helgen. Idag bröt jag mot regel nummer ett med stort E, den där som pappa lärt mig: "Man ska inte arbeta på söndan, det sa alltid farfarn".

Nu har jag och Baby bestämt oss. Vi kan inte ha kvar Gucci. På måndag ringer jag veterinären. Usch.


Hon är så ståtlig. En riktig diva. Älskade katt. Jag är blöt i ögat.

Busy som jag är, har jag inte hunnit kika på första avsnittet av Americas Next Top Model 9. Men, så är jag hemma och är sjuk och tänkte passa på. Så ställer jag in skärmsynkningen feeel. Vilket gör att jag bara via tvn kan se vad som  händer på datorn!

Fair enough. Saken är den att jag aldrig han slå på avsnittet. A, så nu sitter jag här, snyftandes och tycker synd om mig själv. Hur ska jag kunna ställa tillbaks inställningarna om jag inte ser något på  datorskärmen? Det GÅR inte! TVn och datorn är i två heeeeelt olika rum. Nu väntar jag bara på att baby ska komma hem från jobbet och hjälpa mig.

Och snart, mina kära vänner och alla andra som tittar in här varje dag, snart börjar andra säsongen av Dexter, Heroes och vilken säsong det nu är av Desperate Housewives.

Wohoo.

Ikväll är det Hjärnstorm. Och om allt är som jag minns så slipper man se mitt pretty face dyka upp i rutan ikväll.

Nu har jag tagigt ut min sista piercing. Jag känner mig vuxen.

NMM var asbra. Festen hos Hällen var lika bra. Allt var bra.

Nu börjar en ny vecka, nya tag.

Nackspärr och halsont. Uujujuj. Börjar bli gammal.

Det är så härligt då det löser sig. Då alla är överens. :-)

Nu ska jag skriva en kompetensavgränsning. Problemet är att min kompetens inte är avgränsad.

I helgen är det New Media Meeting. Härligt vetenskapligt kulturellt med sköna människor. Och fest. Fest är bra. Det är jag också bra på. Full kompetens har jag där. Då det gäller fest. Men också grymmt kulturell kompetens. Och vetenskaplig.

Shit vad jag är kompetensig! Avgränsning my ASS.

Peace!

Jag är som en levande vänderstation. Så fort det blir förändringar i vädret känns det i kroppen. Lågtryck och vind är värst. Idag blåser det äckligt mycket och på en gång får jag spänningshuvudvärk och axelvärk. Ooo well. Det är inte så farligt ändå. Jag vet ju att det alltd går över. Yep.

Nu ska jag försöka ta reda på varför människor väljer att välja bort kulturen.

Chill!

Såg repsrien av Argument. De debatterade huruvida man bör införa engelska som svenskt modersmål. I slutet av programmet visade programledaren en visp, sådan som man vispar exempelvis grädde med ni vet. Hon frågade snubben som var så gärna ville att svenskarna skulle prata engelska om han viste vad just visp heter på engelska. Med stor självsäkerhet svarar han "Ja, det heter whip". Moahahaha. Och ännu roligare blev det då hon, programledaren, säger att det är rätt!  

Så istället för att vänta på att inspirationen skulle söka upp mig så sökte jag upp den. Jag gick till svt för att dricka kaffe och snacka skit med en av projektledarena. Och VIPS, så bara var allt så självklart. :-) Nu har jag lite mer koll på vad jag ska skriva om. Men nu är det ju helg. Så let's inte tänka på det just nu.

Jag får verkligen iiiiingenting gjort. Jag ska skriva ner en kompetensavgränsning, fixa ett najs CV, göra en projektansökan. Allt det här ska vara inne om en vecka. Men hur fan ska man kunna göra en projektansökan om man egentligen inte vet vad det är för projekt man ska göra? Jag vet ungefär vad jag vill skriva för magisteruppsats, men en tydlig avgränsning och en problematisering har jag inte, det är verkligen låååångt ifrån klart. Men jag tar inte tag i det. Jag sitter bara här och stirrar rätt ut i tomma intet. Blankt, är precis vad det är bakom pannbenet nu. Tomt. Usch.

Jag önskar att någon kunde komma och rycka tag i mig och skaka om lite. Någon som bubblar av idéer och engagemang. Denna någon lyser med sin frånvaro. Jag också.

Hohooooo!

vi har fortfarande inte fått igång några tevekanaler. grrrr.

Okej, nu harjag inte koll på hela kontexten, men precis så sa en läkare då en reporter för Nyheterna frågade varför en kille inte får medecin förän hans sjukdom var livshotande, då den faktiskt var det eftersom den var dödlig.

Men eftersom vi alla inte viste det redan så har nu alltså läkaren upplyst oss om detta. Vi tar det en gång till, helst i kör. Jag räknar in: 1-2-3:

Hela livet är livshotande, vi kommer alla att dö!

Blev precis övernöjd då jag insåg att Idol inte alls krockar med Top Model Sthlm ikväll. Klant tv3 har visat fel i trailern och sagt att Top Model är kl 20 ikväll. Anyways, nu krockar det ju med Sex med Victor istället (Heroes har jag redan sett så jag slipper bekymra mig om det). A, men jag tror faktiskt att det kommer att bli att jag kikar på Top Model ändå - om jag får igång kanalen. Våran lilla box har krånglat, både i går och imorse hade vi bara ettan, tvåan, fyran och sexan. Sucks.

Vad kikar du på kl. 2100 ikväll?

Nu, tillslut, så finns 60 av bilderna på Facebook!

Efter det underbara och coola usa så är jag tillbaks till verkligheten och idag var det bara att släpa sig ur sängen för att gå till skolan. I mindre grupper träffade vi lärare för att berätta om våra respektive planer inför magisteråret. Jag har ju inte alls kommit särskilt långt i planeringen, trodde jag. Men a, i kinda have to say att det verkade rätt bra då jag berättade om vad jag tänkte att jag skulle kunna göra. Fortfarande är allt väldigt öppet, men Hey, jag känner mig ändå lugn.

Ikväll nångång hade jag tänkt mig föra över alla foton från resan till den här datorn (syftningsfel, tjoho). Då kommer några att komma upp här på bloggen, med lite en liten reseberättelse - shopping, mat, hotell osv. Vem vet, nån kanske vill veta. Om jag får tro borde ALLA vilja veta ALLT. Yeah!

Out!

Resan gick sjukt smidigt och jag fick mig even some sleep på planet. Men hey vad trött jag är. Så därför skriver jag inget mer nu. Men resan gick som sagt bra, och imorn kväll har jag förmodligen fått över alla bilder från mac booken till den här så jag kan posta en massa här.

puss på er alla.

Aight, nu sitter vi på flygplatsen New York och väntar på att på få checka in. Vi kom hit kl 9 och planet går 3. hohooo. 6 timmar. Det är länge. VARFÖR? Ja, det kan man fråga sig, speciellt eftersom vi inte får checka in förän fyra timmar innan. Men det är ju snart så. Oh well, på teve hade de varnat så mycket över att det skulle vara trafikkaos till och från flygplatserna den här helgen (labourday), så vi ville ta det säkra före det osäkra.

Det som är ännu mer skoj är att vi ska mellanlanda i Philly igen. Och det tar typ 1.5 timme med buss mellan new york och philly. så hade vi lämnat hotellet typ nu, eller om en timme, och sedan fått tag på en buss och åkt direkt till flyget där så hade vi sluppit oron att missa planet till arlanda, eftersom då vi väl kommer till philly har vi skiiiiitlite tid på oss att hinna med flyget. oooooh well, det löser sig alltid.

Så snart är vi alltså tillbaks i sverige och norpan. Bittersweet. Men det är läskigt hur fort man vänjer sig vid platser. New York, som kändes så surrealistiskt stort då vi kom dit (som det alltid gör) vad precis som jättesjälvklart nu då vi åkte.

Kanske lika bra att det är så, för då kanske inte norrköping kommer att kännas så litet i mer än nån dag eller två innan det sedan blir så sjävklart lagom sedan.

Lagom. Så oerhört trist ord. Men så mycket händer nu i höst och till våren så jag antar att inget riktigt kommer att vara lagom.

Okej, så, hur har resan varit? Helt underbar. Första två dagarna i new york var verkligen hysterisk. Jag kände inte riktigt av det där softa med staden som jag gjort tidigare ggr. Sedan åkte vi ju alltså till DC som var precis som jag lämnade det, och precis som jag hade hoppats på. Sedan var vi tillbaks i new york. Och DÅ, då var det precis som jag ville att det skulle vara. :-) Galet men på lagom (där har vi ordet igen, men nu i positiv bemärkelse) nivå. Det blev  shopping i Soho, mat i Greenwich, häng i Central Park osv osv. Och OMG vad vi  har gått. Vi har snittat kanske två mil om dagen. A, igår, då vi var i Central Park så gick vi kanske 3 mil. A, jag hade verkligen inte pallat att gå en dag till. Så att sitta still på ett plan i dag kom alldeles i perfekt timing.

Så har vi såklart ätit och druckit en massa gott, men jag hoppas då att de ovannämda prommenaderna har kunnat kompensera det hela.

Nu är det dags att börja checka in snart.

Summa lumumma - resan har varit alldeles utmärkt perfekt!