Candylips

Fantasin med rubriker kanske inte är på topp, men ambitionerna är. Eftersom jag redan har ett inlägg som heter Grävande journalistik. typ. så a, då blev det så här.

Är det någon som hänger med i debatten som Lars Adaktusson satt i rullning ordentligt idag? Det gör iallafall jag, hänger med alltså. Och jag lyfter på hatten och niger för Lasse Ad, som jag själv skulle kalla honom om vi var polare.

Svenskarna, ja faktiskt de flesta av dem/oss, tror helt och hållet på vad som visas på tv. Speciellt om det visas på svt. Och mediakritiskt som jag är/lärt mig bli på senare år, så tycker jag att det är sjukt viktigt att upplysa mindre kritiska swedes om att allt inte riktigt är vad det ser ut att vara.

På tok för trött för vidare diskussioner (rätt dålig ursäkt). Men jag har iallafall bestämt mig för vad min essä ska handla om: Mediekritik. Och den ska jag börja researcha för imorgon.

Det blev prommis ikväll också. Inte lika powerful som igår, då vissa gnällde lite för mycket för min smak. Men jag fick röra på mig though, och det är härligt.

För att slippa den traumatiska vadkrampen som infann sig last night har jag hinkat i mig vatten (för att förebygga vätskebrist), knaprat i mig en banan (för att få i mig kalium), och strechat (det lär ju förhindra kramp lite iallafall). För att ytterligare slippa det fruktansvärda jag var med om (kramp alltså) funderar jag på att lägga knivar under lakanet. Jag har nämnligen för mig att någon någongång sa att man skulle lägga bordsknivar under lakanet om man får kramp i benen på nätterna. Hur det ska hjälpa vet jag inte, men jag vet att jag är villig att testa allt. 

Jaha, här kanske ni sitter och tycker att det väl inte är så farligt med lite kramp. Men då ska jag säga att jag har aldrig haft kramp nånstans ever. Så att vakna av det var faktsikt traumatiskt. Det är ju liksom inte som ett litet sendrag i stortån. Samtidigt är det lite småskönt. Inte undertiden såklart. Men efteråt. A, mysigt sådär. :-)

Må väl!