Tummen ur
Jag har äntligen tagigt tag i något som skulle gjorts för lääääänge sedan.
För övrigt är jag kattvakt åt en galning. Katten är galen alltså, inte ägaren. Men det är roligt, så Wilson då har någon att leka med.
Jag sov för länge idag. Sådär länge så att man får ont i huvudet ni vet. Usch. Jag missade därför också min provtagning på sjukhuset. Tredje dagen i rad som jag missade det. Inte bra. Jag har inte tagigt prover sedan juni och har tagigt mig ur den där vanan. Efter att inte fått svar på hela sommaren så fick jag äntligen tag på doktorn förra veckan som sa att värdena var mycket bra, och att jag alltså skulle ta nya i veckan så att vi sedan kan klura ut hur vi ska gå vidare. Minska kortisondosen kanske? Det vore trevligt. Tänk om jag om några år kan klara mig helt utan medicin? Hmm, kanske inte om jag ska fortsätta snusa, dricka öl och väga för mycket. Men om jag om några år inte snusar, bara dricker lite öl, och inte väger för mycket. Då kanske? A, nu ska vi inte hoppas på för mycket. Men trots att jag nu äter en sådan liten dos kortison att det inte ska vara skadligt för resten av kroppen, så veeet jag ju att kortison inte är bra att äta under en längre tid. Och nu har jag knaprat det i 7 månader. Från början var jag konstant pigg och hade sjukt mycket energi. Men nu börjar jag bli trött. Jag orkar inte mycket och jag vill mest bara sova. Fast å andra sidan tror jag att det handlar om understimulans. Jag kanske ska ta och börja med uppsatsen på allvar. Nu läser jag mest en massa litteratur, men då jag börjar skriva så kanske det börjar bli lite skoj.
Oh well. Jag hoppas iallafall att vårdcentralen har provtagning varje dag i veckan, så jag kan gå dit imorgon, eftersom sjukan bara kör mån-ons.
Så hurrar vi för vikten av ytkemi.
För övrigt är jag kattvakt åt en galning. Katten är galen alltså, inte ägaren. Men det är roligt, så Wilson då har någon att leka med.
Jag sov för länge idag. Sådär länge så att man får ont i huvudet ni vet. Usch. Jag missade därför också min provtagning på sjukhuset. Tredje dagen i rad som jag missade det. Inte bra. Jag har inte tagigt prover sedan juni och har tagigt mig ur den där vanan. Efter att inte fått svar på hela sommaren så fick jag äntligen tag på doktorn förra veckan som sa att värdena var mycket bra, och att jag alltså skulle ta nya i veckan så att vi sedan kan klura ut hur vi ska gå vidare. Minska kortisondosen kanske? Det vore trevligt. Tänk om jag om några år kan klara mig helt utan medicin? Hmm, kanske inte om jag ska fortsätta snusa, dricka öl och väga för mycket. Men om jag om några år inte snusar, bara dricker lite öl, och inte väger för mycket. Då kanske? A, nu ska vi inte hoppas på för mycket. Men trots att jag nu äter en sådan liten dos kortison att det inte ska vara skadligt för resten av kroppen, så veeet jag ju att kortison inte är bra att äta under en längre tid. Och nu har jag knaprat det i 7 månader. Från början var jag konstant pigg och hade sjukt mycket energi. Men nu börjar jag bli trött. Jag orkar inte mycket och jag vill mest bara sova. Fast å andra sidan tror jag att det handlar om understimulans. Jag kanske ska ta och börja med uppsatsen på allvar. Nu läser jag mest en massa litteratur, men då jag börjar skriva så kanske det börjar bli lite skoj.
Oh well. Jag hoppas iallafall att vårdcentralen har provtagning varje dag i veckan, så jag kan gå dit imorgon, eftersom sjukan bara kör mån-ons.
Så hurrar vi för vikten av ytkemi.
Kommentarer
Trackback