Candylips

Okej, jag har ju länge fruktat ångesten som jag trodde skulle dyka upp någon gång under den här veckan.
Men så var allt bara såå bra, så jag tänkte att "nä, det gick nog bra ändå."

Pfffft!

Fy fan. Idag har känslorna varit på Liseberg och åkt rollercoaster. Och det blir man ju inte sådär jättepigg av efter några gånger. Jag vill gråta. Det gör jag ju så lätt annars. Men nu känner jag mig inte berättigad till att göra det. Därför samlas allt som en klump nånstans i bröstet.

Usch. Vad hände med den härliga goa gårdagen?

Och att sitta instängd i en lägenhet jag inte ens trivs i medan regnet bara vräker ner utanför gör fan inte saken bättre.

På måndag åker jag norrut. Hem. Det kommer alldeles lägligt. Jag längtar efter att få cykla till bryggan för att få vara alldeles ensam, och sätta mig själv i trans. Underbart. Jag kommer att behöva den tiden för mig själv för att börja om. Tänka om.

Övrig tid ska jag bara läsa och umgås. Bara vara.

Ja, men det är på måndag det.

Nu ska jag fokusera på just detta nuet. Se till att bli sådär lulligt flummigt go igen. Och jag har mina knep.