Candylips

Jag kan ju inte påstå att jag har fullt upp här hemma. Idag har jag hunnit med att dricka jugoslaviskt kaffe, titta på några trädplantor mamma och pappa norpade från norpan (moahaha) i höst, löst korsord och läst bok. Så har jag också haft tid att få reda på att csn kan sätta mig i finkan om dom känner för det. Jävla alians som inte tillåter några som helst bedragare.

A, annars så har jag inte gjort så mycket mer. Nu ska jag äta lite middag här och sedan ta bilen och åka ner till systern med familj. Vi ska titta på då hennes killer river en vägg medan vi snackar skit. :-)

Fan, jag är verkligen värdelös. Eller nä, så taskig självkänsla har jag inte, men jag är värdelös på det där med språk. Då jag valde gymnasieutbildnig så fick det bli humanistiska programet efter som jag har så lätt för språk och tyckte att det var så intressant. My ass. Det enda jag hade kassa betyg i var verkligen andraspråken; spanska, franska och engelska (värt att påpekas att jag numera rockar på engelska) och latin (och här är jag ändå nöjd med mitt vg, fan vad jag slet). Förmodligen för att jag inte brydde mig, men ändå.

Hur som helst, var jag ville komma är att det är ganska trist att inte kunna kommunisera med halva min släkt. Jag förstår dem mycket väl då de pratar med varandra och med mig, men jag får inte ur mig mer än substantiv, syntax och modus och allt vad det heter. Men sånt som är nödvändigt för att sätta ihop meningar, typ pronomen (eller vad det heter) är som en enda stor dimma. Ord i sig är alltså inga problem, men jag kan inte få fram en fullständig mening (förutom typ "jag är mätt").

Jaja, nångång då jag får tid ska jag verkligen lära mig det. Verkligen. Lärde jag mig latinets alla grammatiska böjningar i alla fem deklinationer och att jag kommer ihåg det än idag ska det väl inte vara så svårt att lära mig ett språk jag en gång i tiden kunde flytande.