Candylips

precis på samma sätt som jag börjar bli less på att ha not ready to make nice på hjärnan i ett halvår så börjar bli ganska less på att drömma samma drömmar varje natt.

Eller, det är inte samma drömmar, men det handlar om samma person och har samma innebörd.

I början var det lite småskoj sådär. Nu är det snarare frustrerande. Det sätter sig på hjärnan liksom. Jag börjar sätta drömmarna i relation till verkliga livet. And that's no good...