American Dream à la Melodifestival

Ja, jag tittar på melodifestivalen. Ja, jag är stolt över att den ska vara i Övik nästa helg (än fast jag tycker att pengarnas skulle kunna användas till bättre saker). Så ja, självklart har jag åsikter om kvällens melodifestival. Jag missade det förra helgen. Men jag hörde det var pinsamt. Ikväll var det också pinsamt.

Men var inte Marie väldigt mysig? Låten bådade gott. Tills jag insåg att det inte blir så mycket mer spännande än såhär. Nervositeten var ju lite charmigt, tills jag insåg att det bara blev värre för henne och att hon började sjunga allt mer och mer med halsen. Och hennes alldeles för knackliga engelska... jag vet inte. Kommer man undan med det? Men med en röstchoach och en intensivkurs i engelskt uttal så kanske... Hur som helst, som hon säger. Det är som en saga. Nästan så att man skulle kunna göra en film om det. Vinner hon finalen, då ska jag göra en film om det.

Och visst var väl The Arks trudelutt väldigt väldigt bra?!

Ola Salo. Foto: SVT

Som ett litet ps. kan jag tillägga att jag
aldrig upphör mig förundras, förföras och
facineras av manlig femininitet.

Så vackert!



 








 


Kommentarer
Postat av: Mikaela

The Ark var klart bäst. Lyssnar sönder låten nu :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback