Candylips

Jag har ingeting emot att ge. Jag gör det till och med gärna. Med nöje. Ger. Kanske är det naivt att förvänta sig någonting tillbaks. Men någonstans vill jag inte att det ska vara det, naivt alltså. Jag vill att det ska vara en självklarhet att man ska kunna förvänta sig det. Om än något minimalt. En liten gest, som visar tack. Tack för att du finns. Tack för att du bryr dig. Tack för att du lyssnar. Typ. Nåt sånt. Nej...istället blir det tvärtom. Ignorans. Arrogans.

Jag ger, för att jag bryr mig. Jag önskade bara att det vore ömsesidigt.