Candylips

We're @ war

För ganska precis fyra år sedan satt jag och Gong på en sportsbar i Pentagon Row, DC. På storbildsskärmen hade man nedräkning till Irak-kriget.
00:00:00. Bush dyker upp i bild: We're @ war.

Dagen efter skriver jag såhär i min dabok på en internetsida (okej då, lunar):
 

Don?t worrie! Be happy! Fre 21 mar 2003 00:32

Jaha, sa har det blivit krig ocksa. Alla hatar Bush. Men det dumma ar att om han lyckas kommer han att bli hyllad som hjalte! Vi har kommit fram till att han och den dumma gubben de forsoker hitta i det dar landet det ar krig i ar i masskopi! Men hur som hellst, jag vill bara att alla ni dar hemma ska veta att jag ar inte orolig over att vara har. Sa da tycker jag inte heller att ni ska vara orolig. Jag klarar mig. Och vi ar sa bra informerad om vad som pagar har borta. Sa om situationen blir en fara for vara liv sa ar jag en sa pass smart tjej att jag aker hem. Men de flesta lever pa som vanligt har. Speciellt jag och Gong, for vi aker till NEW YORK CITY i morrn! Wohiiii! Vad vi ska shoppa, men eftersom jag blev av med $120 pga att de drog en massa avgifter for att jag lag minus pa mitt konto, sa far jag val avsta fran vissa saker. Men men, det loser sig!

---

Det största problemet då var alltså att jag blivit av med pengar. Haha. Jaaa. Men jag undrar hur orolig jag egentligen var. En vecka tidigare hade jag skrivit såhär:

Fre 7 mar 2003 20:39

Jaha, allt ska man fa vara med om i sitt liv. Det blir ju en spannande upplevelse att fa bo i ett land i krig, mot Saddam Hussien. Det ar inte alla som far vara med om det ska jag saga. Ja, man maste ju tanka positivt, annars kan det bli jobbigt. Men Bush, jag skulle bara vilja kicka honom rumpan. Eller annu varre, ge honom time out sa han far sta i hornet (dock inte i ovala rummet, det hade blitt ett problem). Ne, nu hade jag tankt ta en shoppingrunda. Som formodligen slutar pa Marshalls efter att jag gatt runt pa varenda affar och lyssnat pa min planbok som sager nej nej NEJ! Men det gor inget. Jag LOVE marshalls. Och ingen hemma i sverige behover ju nansin fa reda pa vad det ar for ett stalle! Pilutta ER! Terror Alert Index Lowered to Yellow Fre 28 feb 2003 19:03 Hahaaaaaa! Jag sa ju det, inte bara jag, alla mina vanner sa ocksa det, nastan alla: Vi bevhover inte vara oroliga! Nu har de da alltsa sankt terror indexen till yellow. Tidigare vare orange, och det hogsta ar rod. Sa det ar ingen fara. Samtdigt sa sager de att det KAN ju fortfarande handa nat. Ja det ar klart som fan, vi bor ju i varldens huvudstad, det kan ALLTID handa nat har

Skrev jag sådär för att lugna folk där hemma, eller tog jag det helt enkelt som en klackspark? För vad jag kan minnas var jag faktiskt ganska skraj ett tag där.

To Fear or Not to Fear, that is the question. Fre 14 feb 2003 17:54

Thursday Feb. 13 10.15 PM Folk ler inte langre. De fragar inte langre lika vanligt: Hi, how are youuuuu? Jag har varldens mest supportande vardforaldrar som inte gor mig orolig pa minsta satt, de far mig att kanna mig lugn. Samma med min mamma hemma, hon anser inte att jag ska vara orolig, och da hon sager sa, de kanner jag mig lugn. Pappa ska jag inte tala med om detta. Han oroar sig ju for minsta lilla. I nasta sekund pratar jag med anna. Hon ar skitradd och har nastan bestamt sig for att aka hem. Da borjar jag ju oroa mig som bajs helt plotsligt. SA illa ar det val inte?! Okej, hander det nat sa hander det har, i DC eller i NY. Men snalla manniskor, riksen har varit nastan lika stor sedan ?9/11?. Det ar bara det att the government vill att folket ska vara nagorlunda forberedd denna gangen OM det hander nat, vilket inte behover betyda att nat KOMMER att handa. Sa snalla alla mina vanner dar hemma. om ni nu oroar lite lite lite grann, gor inte det. For jag gor inte det (inte sa mycket hela tiden iallfall). Och i morrn are party hos Hanna. Lilla lilla hanna, om du tror att det kommer att bli LUGNARE denna fest sa borde du nog ta en liten funderare. Denna gang ska iallfal tre av oss dela pa 1.75 LITER. Forra gangen delade vi 4 pers pa kanske en halvliter och lite vin. Jaja, men vi kan ju uppfora oss anda....tror jag. Natti natt!

Ja, så där hade jag det för fyra år sedan. Ganska bekymmersfritt liv verkar det som. Soft.

Men ja, Those were the days, when we didn't care for nothing but what we couldn't afford to shop....fast va fan är det egentligen någon skillnad i dag? :P Jag tror inte det är det för mig! he he