Konsten att njuta
Var ute på stan och filmade enkäter och klippbilder i förmiddags. På ett avskilt centrum en bit utanför stan sitter en gammal man i solen utanför ett konditori med kaffekoppen i ena handen och snusdosan i andra. Jag frågar om jag får slå mig ner och ställa några frågor, och han svarar att han gärna vill ha lite sällskap en stund. Så jag sätter mig ner på den lite rangliga plaststolen och börjar ställa lite frågor om lögn, eftersom det är vad mina enkäter skulle handla om. Det var inte så att han inte svarade på frågorna, men han pratade också om livet i allmänhet. Han pratade om prestige, och hur man på äldre dar inte behöver bry sig om det längre, han pratade om dans på folkparken och alla damer som hans vänner så gärna ville ha. Hur som helst, han hade det så bra. Han bara satt där i solen och drack sitt kaffe. Inget stress. Inga måsten. Ingen prestige.
Jag måste säga att jag blev lite lätt avundsjuk. Jag önskar att jag var sån. Visserligen är jag ingen pensionär som faktiskt har tid med sådant. Men hade jag haft tid, skulle jag gärna sitta kvar där på plaststolen resten av dagen, och forstätta prata livsfrågor. Då skulle jag passa på att be honom lära mig hemligheten bakom konsten bara vara.